klaranordstroem

ah, så skön låt! har lyssnat på den om och om igen hela dagen idag, kan inte sluta! ack så härlig..

imorgon komer jag säkert vara spyless på den, det kommer och går från dag til dag. Jag kanske tillochmed dansar runt till justin timberlake imorrn, vem vet? Mitt musik-humör är ungefär som en tonåring med mens humörsvängningar. jag kan lyssna på nästan vad som helst. Kan känna mig uppfylld och glad till nästan allt. nästan, iallafall.
och just nu är det kära marilyn manson som förgyller min vardag, som spelar sin låt om och om igen i mitt huvud när jag går ut och som fått mig att ladda ner hela hans discography på limewire.
ajja, hade!
//klaramusiclover_93nordström

jag suger ju på att uppdatera! shit, det måste vi ändra på.
det kanske är för att jag inte har nått vettigt att säga.. eller så är det bara för att jag är lat.

 Haha jag måste bara göra klart för er hur enormt klumpig jag är. Speciellt igår när jag gick på stan med petra och henke. Jag skulle köpa en tröja på H&M och så gick jag med den mot kassan. Men sen av någon anledning så gick jag ut ur affären, men den obetalda tröjan, så det började ju tjuta, men jag korkad som jag är fattade fortfarande ingenting! inte ens när Petra ropade åt mig att komma tillbaka in i affären, min hjärna typ "menhallå vadårå" fast sen fattade jag ju såklart och skyndade mig pinsamt snabbt in i affären.. haha SEN när jag väl kommit fram till kassan och skulle betala så upptäcker jag ju såklart att min börs inte var i väskan. panikpanik. så jag sa till hon i kassan att hon kunde lägga undan tröjan ett tag och så gick jag därifrån. efter ett tag då, när jag var inne på glitter och skulle köpa ett par örhängen och var påväg mot kassan så kom lilla jag på att jag ju inte hade börsen med mig. Less på mig själv gick jag därifrån. ja sen ringde ju hille och säger att han ska komma och hämta sin mobil som jag har lånat av han. Men då kommer jag ju på att jag inte kunde byta telefon utan att jag har min gamla mobil med mig. och det hade jag ju förståss inte. Då gick jag hem. Plus att jag inte kunde somna den natten. Jag låg vaken till halv 5..  haha, det skulle ju vara en bra period nu..! skärp dig.

                                                                         //klumpklajsss

tänkte bara slänga in några ord om mitt liv lite snabbt sådär.
den bra perioden lever än så länge, allt går bara bra och jag mår skitbra och allt är bra. det är väl rätt bra? hoppas den här bra perioden håller i sig, länge. För såsmåningom så kommer den mindre bra perioden. det gör den alltid. men inte just nu. så nu njuter vi bara av den bra perioden så mycket som vi bara kan.
haha det där var bara mina wierd-tankar som jag har. fast visst är det väl lite så? Att det finns bra och dåliga perioder i livet.

dagens dag har iaf hittils sett ut såhär ifall nån undrar:
vaknade med min käraste, första dagen på länge som vi fått sova ut utan att bli störda av basketen
men det var innan jag kom på att jag skulle dansa klockan 2, fast det var rätt lungt ändå.
så klockan 13:37 gick sjuan från skurholmen och skjutsade mig in till stan.
Och så dansade jag där i en timma, vi började men ny koreografi, kan lägga upp en kort video på den sen.
Efter dansen gick jag hem till mitt och tog en lång het dusch och njöt lite av att jag inte hade nånting att oroa mig över eller stressa över eller skynda mig till eller tänka på över huvud taget.
så nu sitter jag och lever datalivet utan stress framför datan och skriver ett oerhört onödigt blogginlägg bara för att det är precis det enda jag behöver göra just nu.;)
 
                                                                                //peace(Y)klajsss^

haha jag är typ lite lycklig nu. Vi var på ungdomsmottagningen med klassen idag, vi pratade och satte kondomer på träkukar. det var rätt kul^ och det bästa var att jag bor nästan bredvid mottagningen så jag fick den fetaste sovmorgonen ;D och ännu bättre var att vi slutade direkt efter, såå tio i tio skröt vi som fan till alla stackare på skolan medans vi chilllade på stan;D plus att jag köpte en tröja som jag har gått och kärat ner mig i varje gång jag sett den, mihi^

His message is reghteous
His love is everlasting
His gift is life

Med alla döda och ruttnande i sina gravar är det upp till utredaren Hoffman att ta över Jigsaws mordlystna traditioner. När Hoffman inser att hans identitet kan komma att avslöjas måste han ta till all sin kunskap och skicklighet som polis för att spåra upp allt och alla som kan avslöja honom.

Leken med döden får en ny skepnad och gränserna tänjs ut ytterligare.

biomaniac den 7 november

En av de läskigaste dagarna hittlis började med en helt vanlig gympalektion på morgonen. Det var lekar på schemat och alla sprang omkring och försökte hämta små ärtpåsar från det andra laget. jag märkte det inte föränn gympaläraren André hade sprungit ut till han, men Anton i min klass hade helt plötsigt fallit ihop på golvet. Anton satt och skakade och från där jag stog, på andra sidan hallen, såg det ut som om att han bara hade fått ont i foten eller något. Men jag förstod att jag hade fel när André ropade åt oss att hämta något att dricka, godis, vad som helst åt Anton att få i sig som kippade efter andan och man såg hur ögonen på han rullade runt i huvudet. Alla i klassen virrade panikslagna omkring och försökte göra något. "Som tur" så har Emma astma och hade en astmamedicin i väskan. Hon sprang och hämtade den och så försökte vi få i Anton den men han hade redan förlorat medvetandet och reagerade inte. Paniken i Andrés röst när han skrek att han inte andades och att någon skulle ringa efter ambulans fort som fan var helt otrolig. Jag fumlade fram med min mobil och sprang med den till en tjej som ringde efter ambulans. jag stod brevid helt paralyserad och såg på när anton tuggade fragda och låg på golvet, medvetslös med död blick. Tårarna trängde fram när man såg hur det sprängdes in blålila fläckar från halsen och uppåt i ansiktet. André gjorde konstgjord andning på han, skrek åt oss att gå ur gympahallen och göra plats så att ambulansmännen kunde komma fram utan problem. Sen satte vi oss tillsammans utanför hallen och väntade. Nån hade sprungit efter badvakten och nån efter skolsystern. Sen satt vi där och väntade på ambulansen och på ett besked på om våran klasskamrat levde eller var död. Den stunden var grymt otäck, den känslan man känner när nån, vemsomhelst, kan komma och berätta om han var död eller ej. det går inte att beskrivas i ord. Klassen satt med rödgråtna ögon och vi sa inte så mycket till varandra, när en snubbe från ambulansen kom och berättade att Anton var vid medvetande igen. Dom skulle ut till lasarettet och vi gick skakiga och fortfarande rädda som fan tillbaka till omklädningsrummet och bytte om. Resten av den dan behövde vi inte göra något. vi pratade med lärare och skolsystern, och så kom idiotrektorn och pratade lite med oss, när två från klassen kom några minuter efter hon, och så skäller hon på dom att dom kom för sent och så ville hon ha en anledning till det! vad ska dom säga? "ursäkta, men våran klasskompis höll på att DÖ" ? usch ja. den dagen såg vi bara på film och gjorde ett stort krya-på-dig-kort till anton där alla fick skriva en kommentar. fyfan, den här dagen kommer jag sent att glömma.. Och dagens ros går till våran livräddarhjälte André Munter, som räddade livet på våran klasskompis. tack.

                                    //klaranordström

tjena, det var ett tag sen jag bloggade mig, så jag tänkte bara slänga in lite ord om vad som har gjorts under tiden. Skolan har varit ett pain in the rumpa med massa äckliga prov och läxor, och för några dar sen var alla 9or på skolan och besökte gymnasiebyn. jag har seriöst träningsvärk i benen! jag har fan aldrig gått i så många trappsteg på en dag :o Det ända vi gjorde var att bara sitta och lyssna på folk som pratade. Och sen gå vidare till nästa ställe efter en kvart.. i trappor. jo det var ju intressant, men bara på dom ställan man funderar på att gå, allt annat var ett litet pain in the rumpa! och ben!